Taona Kayiwe, 20, går i tredje årskursen i gymnasiet i Matenji. Martha Mphwele, 18 är ordförande i sin ungdomsgrupp i byn Mdzodzo. Vi talade om skolan, framtidsdrömmar och vad vardera tänker om flickors möjligheter att studera i Malawi.
Taona berättade om internatskola. ”Jag har många vänner här som jag pratar och spelar netball med. Jag tycker om att vara här. Vi kan fokusera på skolan och behöver inte ta hand om syskon eller sköta hushållssysslor. Här på internatet är det bara att vi vaknar, tvättar oss och går och äter frukost, medan om vi är hemma har vi bråttom med hemarbete. Under en dag har vi nie lektioner och vi slutar kl. 13:50. Så till exempel från halv åtta till tio över åtta har vi ett ämne. På eftermiddagen får vi mat och om vi vill kan vi tvätta oss, då går vi till brunnen och hämtar vatten. Efter det tar vi våra ryggsäckar och går till läxgrupperna eller till klassrummet för att läsa under eftermiddagen.”
Martha tänker att hon kan lära andra unga saker som hon har kunskap om. ”Allra stoltast är jag över att jag kom in på gymnasium och att jag fick bra vitsord i grundskolans slutprov. Jag gillar matematik, engelska, biologi och fysik. Jag vill bli polis för jag vill ändra på saker i mitt samhälle. Jag vill säkra att människor är trygga och att inget hotar dem.”
TAONA: Jag har en mamma och fem syskon. Jag är äldst. Min pappa arbetar annanstans. Jag är den enda som går i gymnasium. En syster går i lågstadiet de andra är ännu för små. Jag spelar netball. Vår skolas lag har en plan där vi kan sporta. I netball finns många regler. Min position är i mitten på plan varifrån jag passar bollen till andra. Jag tycker om att studera och hänga och tala med mina kompisar. Jag tycker också om att gå i kyrkan på söndagar.
MARTHA: Jag är ordförande i vår ungdomsgrupp och kamratstödjare. I ungdomsgruppen lär vi varandra olika saker och vi har många aktiviteter. Vi vill förverkliga våra drömmar, förbättra livet för byns flickor och få ungdomarna att studera flitigt. Tillsammans diskuterar vi utmaningarna vi möter. De flesta av flickorna förstår vikten av skolgång och gruppens medlemmar lär sig nya saker.
I min ungdomsgrupp träffas vi på söndagar klockan två på eftermiddagen under det stora mangoträdet. Ungefär tjugo medlemmar är närvarande på träffarna. Som vanligt börjar vi med en bön och sedan fortsätter vi enligt det planerade programmet. Vi ger varandra möjlighet att lära olika ämnen utifrån vad var och en tycker om att diskutera. Sen gör vi någon rolig aktivitet, helt vad som helst, t.ex. en lek eller ett spel. Vi skämtar, talar och sen bestämmer vi träff.
TAONA: I framtiden hoppas jag att jag ska kunna fortsätta utbilda mig. Nuförtiden är det svårt att klara sig utan utbildning. Jag tänker bli lärare när jag blir stor. Jag fokuserar på det här målet. Jag tror inte på att någon annan kan bestämma över mig. Många av de andra flickorna är gifta. Jag gör vad jag själv vill. Därför är jag speciell.
MARTHA: Jag är annorlunda för jag går fortfarande i skola, andra gör inte det och jag har information som största delen av flickorna inte har. Jag är redo att svara på utmaningarna jag möter. Alla flickor är inte det.
Med föräldrarna talar vi om farorna med barnäktenskap. Vi berättar att man inte kan tvinga ett barn att gifta sig. Äktenskapet löser inte familjens problem trots att det är vad man hoppas. De flesta här tänker som jag. Tack vare vår grupp har människor mer kunskap.
TAONA: Det att vissa inte kommer till skolan kan bero på fattigdom. I Malawi är grundskolan gratis. I gymnasiet är terminsavgiften 10 euro och här på internatet kostar det 38 euro. Dessutom kostar gymnasiets slutprov 13 euro. Vissa lyckas inte få tillräckligt med pengar för att fortsätta utbilda sig.
TAONA: För andra är orsaken att de blir gravida. Andra slutar skolan på grund av grupptryck. Någon kan komma och retas: ”Går du fortfarande i skola? Var tänker du jobba?” När man hör sådant vill man kanske inte fortsätta eftersom de andra har en negativ attityd. De säger: ”Du bara slösar din tid när du går i skola!” Så när sådana som inte förstår vikten av utbildning hör de här sakerna, så fortsätter de inte.
MARTHA: Jag vill att flickor ska ha möjligheten att vidareutbilda sig och få bra jobb. Varje flicka har rätt till ett gott liv. Den första förändringen borde ske genom utbildning.
TAONA: I min familj behandlas vi likvärdigt, men i vissa andra familjer behandlas vi ojämlikt. De säger att flickan ska ta hand om familjen och att pojken kan gå i skola. Till exempel här i byn förstår inte alla kvinnor och män hur viktigt det är att flickor går i skolan. De funderar på om flickans utbildning är till nytta för familjen.
MARTHA: Vi måste veta vad vi vill av framtiden. Jag vill också säga åt ungdomar, att det lönar sig att vara aktiv och fokusera på sina mål.
TAONA: Flickor och pojkar kan fungera som förebilder. Om de fortsätter utbilda sig kan de efter att ha blivit färdiga komma tillbaka till byn och uppmuntra andra flickor och pojkar som inte fortsatt eller som avbrutit skolgången och dela med sig av sin framgång och sin vilja att fortsätta utbilda sig. Min gammelmor var riksdagsledamot, så för mig var hon också en förebild. Jag tror att jag kan också bli riksdagsledamot eller lärare. Kanske kan jag vara en förebild och berätta om hur viktig utbildning är.
