Samson är en 19-årig gymnasist med mycket drömmar. Han vill lära ut kunskaper om ledarskap påverkningsmöjligheter till zambiska ungdomar. Som medlem i ungdomsrådet motiverar Samson andra barn och unga att förverkliga sina drömmar.
”I princip måste en människa som drömmer stort ha en bra självkänsla. Ifall självkänslan är dålig, kan man inte drömma stort och tänka på saker på mera omfattande sätt. Jag tror att då man själv lär sig nya färdigheter och drömmer stort, inspirerar man andra människor.
Jag har mycket visioner och dröm-yrken. Jag vill bli pilot efter att jag gått färdigt skolan. Jag drömmer också om att vara Zambias president. Att fotografera är min hobby och jag gillar det. Något av dessa tre är mitt framtida yrke. Men tiden visar vart jag hamnar.
Jag är på andra klassen i gymnasium. Jag bor i Zambias huvudstad Lusaka. Min vardag är ganska hetsig. Om jag inte på fritiden går till ungdomsrådet är jag med mina vänner, tittar på filmer eller läser böcker. Jag gick med i ungdomsrådet 2013. Det kändes som att jag gick med i en familj. De andra medlemmarna i ungdomsrådet är nuförtiden mitt kompisgäng. Jag träffade dem när vi spelade fotboll. En av dem hade skadat sig och en annan bad om min hjälp. Från och med det har vi varit kompisar. De berättade om rådet, jag blev intresserad och till slut gick jag själv med.
Ungdomar i Zambia stöter på många utmaningar som bland annat beror på fattigdom. De ekonomiska svårigheterna syns i bristen på utbildning och skolmaterial. Många har även svag självkänsla och tror egentligen inte på sig själva och sina färdigheter. Ofta beror detta på bakgrunden, så som fattigdom eller brist på stöd från föräldrarna.
Jag blev inspirerad att handla när jag hörde hur mycket problem ungdomar i vårt samfund möter. Genom ungdomsrådets verksamhet kan vi ändra på saker. Vi är lite som ambassadörer: vi träffar personer som vet saker och för sedan vidare informationen till människor i vårt samfund. Vi talar i deras ställe som inte har en möjlighet att själva påverka. Som ett råd sätter vi oss ner och diskuterar om vad vi kunde göra för att lösa problemet. Vi är också i kontakt till beslutsfattarna som genomför förändringarna. Vi är en slags bro mellan samfundet och beslutsfattarna.
Vi ungdomar kan inte alltid tala till de vuxna, därför gör utbildningen i kamratstöd där vi kan prata med folk i vår egen ålder det lättare att behandla svåra saker. Förra året åkte vi till ett ungdomscenter för att prata när vi hörde att de hade drogproblem där. Vi berättade för dem och nackdelarna med droger och vilka följder de kan ha.
Att försvara människor och föra fram förändringar är något jag känner stolthet över, via dem vet jag att jag är betydelsefull i mitt samfund. Jag är stolt över att jag är en ung och stark person som försvarar andra och på ett genuint sätt kan prata i deras ställe som möter utmaningar. Vi unga kan motivera andra barn och ungdomar att förverkliga sina drömmar.
Att jag får människorna runtomkring mig att le och leva ett bra liv gör mig verkligt lycklig.”
I Var modig -kortdokumentären berättar zambiska Samson och Hope, som är medlemmar i ungdomsrådet, om sätten med vilka de verkar mot diskriminering.