Fotonovela.fi

FOTONOVELA – Ett enkelt och spännande sätt att berätta historier!

I en fotonovela berättar man en historia med hjälp av fotografier och text. Redskapen och arbetssättet är enkla att använda och på internet finns ett användarvänligt program för att skapa fotonovela-berättelser. Klassen kan genomföra en egen workshop. Det räcker omkring 4–6 timmar.

Fotonovela-projektet Berättelser från syd och nord – Cuentos del Sur y del Norte är Dagsverkes eget projekt vars mål är att ge unga finländare och bolivianer en möjlighet att dela sina erfarenheter och tankar genom berättelser.

Se fotonovela-berättelserna här

Projektet är nytt och testas just nu för första gången i praktiken. Det har planerats av Antti Halonen och Eeva Kemppi som arbetar som frivilliga i kulturcentret Compa i Bolivia. ”Målet är att berättelserna ska föra samman bolivianska och finländska ungdomar. Vi håller just nu på och letar efter skolor i Finland som är villiga att delta med fotonovela-berättelser”, säger Eeva Kemppi.

Workshopen och dess innehåll

Med hjälp av fotonovela-programmet skapar de unga berättelser om sitt eget liv och sin erfarenhetsvärld.

Alla berättelser publiceras på nätet och de berättelser som skrivs i Finland översätts till spanska. De spanska berättelserna översätts å sin sida till finska och svenska enligt behov. På det sättet kan ungdomar på olika sidor av världen läsa varandras berättelser.

Projektet ska hjälpa unga att få en större förståelse för livet på andra sidan jorden, av hur vardagen är lika och hur den skiljer sig åt.  De finländska och de bolivianska ungdomarna skapar berättelser om samma teman och med samma teknik.

Berättelserna påminner om serier och byggs upp av bild och text. Det är inte meningen att eleverna ska skriva en berättelse och illustrera den med bilder, utan fotona och texten har lika stor betydelse. Berättelsen består av omkring fem sidor och på varje sida finns en bild och en varierande mängd text.

Teman för berättelserna

Eleverna hittar själva på rubriker, men de ska välja ett av följande teman:

  • En dag i Finland
  • En önskedröm
  • Min familj

Workshopen i praktiken

Tid: Det räcker uppskattningsvis 4–6 lektioner för att bygga upp berättelserna, en del av arbetet kan göras hemma. Hur länge det räcker att genomföra projektet beror på hur många kameror och datorer eleverna har tillgång till.

Börja med att förklara idén med projektet för eleverna, presentera tillvägagångssättet, fotonovela-programmet och de teman eleverna kan välja mellan. Sedan får eleverna välja tema och planera sin berättelse genom att skriva ett preliminärt bildmanuskript för bildberättelsen.

Bildmanuskript

Bildmanuskriptet är en skiss till den slutliga berättelsen. I bildmanuskriptet ingår inte någon färdig text eller färdiga bilder utan eleverna gör en preliminär plan för texten och bilderna, som de senare omsätter i praktiken. Det viktiga är att eleverna planerar sina berättelser noga och funderar på vilka fem bilder de vill använda för att få fram sin berättelse.

Texten i bildmanuskriptet kan eleverna utforma t.ex. som tankstreck och bilderna kan de skissa upp med penna. I bildmanuskriptet är det tekniska hantverket inte det viktiga, utan manuset ska bara hjälpa eleverna att skapa en helhetsbild av berättelsens idé. Det används också för att presentera idén för läraren och de andra eleverna.
Det är både tillåtet och önskvärt att bildmanuset ändras under processens gång.

Fotografierna

Bilder är ett lika effektivt sätt att berätta en historia som text är. De bilder eleverna väljer för sina berättelser behöver inte illustrera texten och bilderna behöver heller inte förklaras i texten. Bild och text kan antingen stå i konflikt med varandra eller stöda varandra. Det viktiga är att både bilderna och texterna för berättelsen vidare. Bilderna planeras noga (jfr studiofotografering eller film). Man ska inte knäppa tiotals bilder utan i stället skapa en bild som är färdigt planerad redan i bildmanuset.

Eleverna kan arbeta på egen hand, i par eller i små grupper. En del av eleverna tar de planerade bilderna och en del kan börja med att skriva text, beroende på hur många kameror det finns till förfogande. Den tekniska kvaliteten på bilderna är inte så viktig. Man kan uttrycka en hel del också med alldeles enkla bilder.

Bilder kan man ta av vad som helst:

  • Bilder av en själv (andra elever kan hjälpa till)
  • Arrangerade situationer, använd gärna rekvisita eller rollkläder (andra elever kan kanske spela roller som behövs)
  • Bilden kan vara av någon liten detalj, ett enstaka objekt eller ett landskap, exempelvis utsikten över skolgården.

För att bildberättelsen ska bli mer levande lönar det sig att ta både närbilder (en enda person, ett ansikte, ett föremål) och bilder med vidare perspektiv (landskap, utsikter, interiörer, ett rum). Det är inte meningen att eleverna bearbetar eller manipulerar bilderna i efterhand.

Bilderna behöver inte vara självklara eller understrykande. I stället är det meningen att eleverna är kreativa när de planerar bilderna. Om berättelsen handlar om kärlek behöver bilden inte föreställa en pojke och en flicka som stirrar varandra i ögonen, utan i stället kanske två sammanflätade händer eller ett harmoniskt landskap som belyser stämningen i berättelsen.

Texten

Var och en skriver med sin egen personliga stil. Grammatiska missar och andra tekniska detaljer hindrar inte att en berättelse är bra. Det viktiga är att texten är läsbar och läsaren förstår vad skribenten vill förmedla med sin berättelse.

Det kan finnas olika mycket text på de olika sidorna. På första sidan kan det exempelvis finnas en halv spalt med text medan andra sidan kanske bara har ett par rader. Hur olika långa texter ser ut i relation till bilden kan eleverna se i fotonovela-programmet. Vi rekommenderar en längd på mellan en och två spalter för hela berättelsetexten.

Några elever kan skriva text till sina berättelser medan andra är ute och fotograferar. De kan antingen skriva texten på lektionstid eller som hemuppgift.

Anvisningar till eleverna

Anvisningarna till eleverna ska vara en hjälp och en inspiration, men elevernas egna idéer och deras kreativitet är det viktigaste. Eleverna ska skriva om något av de givna temana, men inom de ramarna kan de gärna röra sig fritt och påhittigt. Om eleverna själva får fatt i idén till berättelsen ska inte anvisningarna ställas som hinder i vägen.

Stöd för att bygga en berättelse

Fiktion

Berättelsen får vara helt eller delvis fiktiv även om det intressantaste är om de unga berättar om sig själva och sina tankar. Om det känns som om de unga har svårt att berätta om sig själva och sina liv kan de ta fiktionen till hjälp. Huvudpersonen i berättelsen kan t.ex. vara en påhittad figur eller berättarens alter ego. Fiktionen innebär ändå inte att eleverna måste börja hitta på delar i berättelsen eller knyta ihop intrigen med våld. Berättaren kan vara säker på att ungdomar som vuxit upp i en helt annan kultur är intresserade av sådant som för oss känns självklart och av vardagen för ungdomar i Finland.

Att berätta en historia

Då eleverna planerar sina berättelser ska de inte bara koncentrera sig på att skriva (det lönar sig inte att tala om att skriva en berättelse, utan om att berätta, att skapa och bygga el. dyl.). I stället gäller det att betona att bilderna och texten ska balansera varandra i berättelsen.

Huvudperson och dramaturgi

En tydlig huvudperson är ett bra element som hjälper att föra berättelsen framåt. Vid sidan av huvudpersonen kan berättaren behöva hjälp med den dramaturgiska uppbyggnaden. En berättelse har en inledning, en mittdel och en avslutning. Delarna knyts ihop genom orsaker och följder. Ofta finns det en tydlig vändpunkt i berättelsen, då ett händelseförlopp sätts igång eller en förändring sker.

Ett enkelt exempel på en möjlig berättelseuppbyggnad: först beskrivs huvudpersonen och utgångssituationen, efter det kommer en vändpunkt som ändrar på händelseutvecklingen, därefter beskrivs följderna av detta och därefter når berättelsen sitt slut.

Antal sidor

Det kan finnas mellan fyra och sex sidor i berättelsen, helst fem. Det är viktigt att eleverna orkar utforma berättelsen med omsorg och att berättelsen håller ihop. Tekniskt finns det inget som begränsar antalet sidor, men sju sidor kan redan bli alltför mycket att läsa på en gång.

Vaknade intresset?

Ta kontakt