Nyheter: Zambia

”Vår verksamhet har på riktigt en betydelse”

Deborah, 14, har lärt sig mycket under en kort tid. Det intressantaste sättet att arbeta för att förverkliga ungdomars rättigheter har varit att föra fram betydelsefulla saker genom poetryslam. Zambiska Deborah är medlem i ungdomsrådet för andra året.

”Jag heter Deborah och är fjorton år. Jag är hemma från Kaoma som är en liten stad i västra Zambia. Jag går i gymnasiet och mina favoritämnen är biologi och samhällslära. Jag har varit medlem i ungdomsrådet i ett år. Där har jag lärt mig färdigheter i att tala och uppträdande som jag inte tidigare hade. Förr var jag mycket blyg och kunde inte ens hålla tal. Jag är verkligen stolt över att jag nuförtiden klarar av att prata också till större folkmassor. I ungdomsrådet har jag också fått information om sådant som jag förr inte visste något om, så som samhällets tillvägagångssätt, beslutsfattande och barnens rättigheter. Jag har också lärt mig identifiera när barn blir utnyttjade.

nuorisoneuvosto_Kaoma5

Jag gick med i ungdomsrådet eftersom jag tycker att jobbet de gör är viktigt. Många barn behandlas illa eller utnyttjas. Jag har sett små barn bära tunga 20 liters vattenbaljor. Jag förvånas över att de klarar av att bära så tunga saker som jag själv inte skulle kunna lyfta. Ett annat problem som jag vill påverka är tonårsgraviditeterna. Jag har sett många unga tjejer bli gravida, fast de inte är färdiga att bli mammor. Oftast avbryter den gravida tjejen sin skolgång. Jag skulle ändå uppmuntra tonårsmammor att återvända till skolan, eftersom det är det enda sättet att bygga ett bättre liv för henne själv och barnet och minska på fattigdomen.

På ungdomsrådets möten behandlar vi olika ämnen och övar på att uppträda och leda workshops. Med hjälp av dem undervisar vi andra om till exempel utnyttjande av barn och vilka följder användningen av droger kan ha. Vi vill också reda ut vilka saker påverkar vårt samfunds ungdomar så att vi kan hitta lösningar på de problem som ungdomarna möter.

nuorisoneuvosto_Kaoma7

Igår gick vi till stadens centrum för att uppträda. Vi behandlade misshandel av barn med hjälp av poetryslam och dramaföreställningar. Först utnyttjade vi trummande och akrobatik för att få samlat möjligast mycket publik. En av oss var klädd i lustiga kläder så att vi skulle väcka uppmärksamhet. Publiken gillade vårt uppträdande. De gav oss respons om att de nu vet hur de ska handla för att problemen ska minska. Jag var så glad. Jag tänkte att om de verkligen lyssnade på vårt budskap, då har vår verksamhet faktiskt på riktigt en betydelse.

Medan jag varit i ungdomsrådet har jag insett att jag har en fallenhet för poetryslam. Jag är stolt när jag uppträder med ett poetryslam och upplever att åskådarna verkligen blir intresserade av dess budskap. Jag tycket det är fint när jag får hjälpa andra. Då känner jag att saker verkligen förändras mot det bättre.”

I denna videosnutt berättar Deborah om ungdomsrådet och dess verksamhet i Kaoma.


 

Ungdomsrådets medlemmar försvarar dem som är svagare

Samson är en 19-årig gymnasist med mycket drömmar. Han vill lära ut kunskaper om ledarskap påverkningsmöjligheter till zambiska ungdomar. Som medlem i ungdomsrådet motiverar Samson andra barn och unga att förverkliga sina drömmar.

”I princip måste en människa som drömmer stort ha en bra självkänsla. Ifall självkänslan är dålig, kan man inte drömma stort och tänka på saker på mera omfattande sätt. Jag tror att då man själv lär sig nya färdigheter och drömmer stort, inspirerar man andra människor.

Jag har mycket visioner och dröm-yrken. Jag vill bli pilot efter att jag gått färdigt skolan. Jag drömmer också om att vara Zambias president. Att fotografera är min hobby och jag gillar det. Något av dessa tre är mitt framtida yrke. Men tiden visar vart jag hamnar.

taksvarkki_olerohkea_Samson

Jag är på andra klassen i gymnasium. Jag bor i Zambias huvudstad Lusaka. Min vardag är ganska hetsig. Om jag inte på fritiden går till ungdomsrådet är jag med mina vänner, tittar på filmer eller läser böcker. Jag gick med i ungdomsrådet 2013. Det kändes som att jag gick med i en familj. De andra medlemmarna i ungdomsrådet är nuförtiden mitt kompisgäng. Jag träffade dem när vi spelade fotboll. En av dem hade skadat sig och en annan bad om min hjälp. Från och med det har vi varit kompisar. De berättade om rådet, jag blev intresserad och till slut gick jag själv med.

Ungdomar i Zambia stöter på många utmaningar som bland annat beror på fattigdom. De ekonomiska svårigheterna syns i bristen på utbildning och skolmaterial. Många har även svag självkänsla och tror egentligen inte på sig själva och sina färdigheter. Ofta beror detta på bakgrunden, så som fattigdom eller brist på stöd från föräldrarna.

Jag blev inspirerad att handla när jag hörde hur mycket problem ungdomar i vårt samfund möter. Genom ungdomsrådets verksamhet kan vi ändra på saker. Vi är lite som ambassadörer: vi träffar personer som vet saker och för sedan vidare informationen till människor i vårt samfund. Vi talar i deras ställe som inte har en möjlighet att själva påverka. Som ett råd sätter vi oss ner och diskuterar om vad vi kunde göra för att lösa problemet. Vi är också i kontakt till beslutsfattarna som genomför förändringarna. Vi är en slags bro mellan samfundet och beslutsfattarna.

Samson ja Lusakan nuorisoneuvosto

Vi ungdomar kan inte alltid tala till de vuxna, därför gör utbildningen i kamratstöd där vi kan prata med folk i vår egen ålder det lättare att behandla svåra saker. Förra året åkte vi till ett ungdomscenter för att prata när vi hörde att de hade drogproblem där. Vi berättade för dem och nackdelarna med droger och vilka följder de kan ha.

Att försvara människor och föra fram förändringar är något jag känner stolthet över, via dem vet jag att jag är betydelsefull i mitt samfund. Jag är stolt över att jag är en ung och stark person som försvarar andra och på ett genuint sätt kan prata i deras ställe som möter utmaningar. Vi unga kan motivera andra barn och ungdomar att förverkliga sina drömmar.

Att jag får människorna runtomkring mig att le och leva ett bra liv gör mig verkligt lycklig.”

I Var modig -kortdokumentären berättar zambiska Samson och Hope, som är medlemmar i ungdomsrådet, om sätten med vilka de verkar mot diskriminering.