Kultur

Konst- och hantverkstraditioner:

Tingatinga | Makonde | Kanga

Batik

Batikens historia

Batik är en form av textilkonst som redan på 1100-talet användes för att dekorera och mönstra kläder. Man tror att batiken kommer från Indonesien, närmast från ön Java. Ordet batik kommer från det javanesiska språkets ord ambatik som betyder rita och brodera. Batiken har redan länge använts i Japan, Kina, Främre Indien och i Västafrika.

I Europa började man använda batik redan på 1600-talet, men mer regelbundet först på 1800-talet. De första européer som intresserade sig för batik var holländarna och tyskarna. Viktiga batikstäder var de holländska Harlem och Apeldorn där batikmodeller från Java inspirerade till nya vindar i den holländska textilkonsten.

I Tyskland lärde man sig använda batik år 1904 och särskilt aftonklänningar i batik blev populära. Ett särskilt dragplåster var också gardiner dekorerade med batik, där vaxlagret inte avlägsnades varvid ljuset som föll på mönstren gav en vacker effekt. Via södra Tyskland spred sig batikkonsten till Österrike och senare också till Frankrike, där den stora modeskaparen Poiret använda handgjorda batiktyger för sin vinterkollektion.

Batiktekniken

Batikteknik utgör en av reservfärgningsteknikerna. Typiskt för reservfärgning är att en del av tyget som färgas skyddas på mekanisk väg för att det ska bildas ett mönster. Skyddet kan göras av vax, genom att man knyter knutar eller med olika pastor, exempelvis rispasta, med kassavamjöl, vetemjöl eller till och med gyttja.

Den klassiska batiktekniken är vaxbatik. Vaxbatik innebär att man täcker in de delar av tyget som inte ska få färg med smält vax. Vaxet innehåller vanligen paraffin och bivax. Det sprids ut med en vaxkanna eller tjantingi, med en pensel eller med en stämpel.

Färgningen sker vanligen genom doppning, men man kan också måla med en akvarelliknande färg. De mörkaste områdena är vanligen summan av alla färgomgångar. Vill man ha olika nyanser fortsätter man att vaxa. Mellan varje vaxning och färgning tvättas och torkas tyget. Efter varje arbetsfas avlägsnas vaxlagret omsorgsfullt. Ofta bildas det smala strimmor på tyget efter vaxet, eller hela nätverk av strimmor.

An annan teknik som ofta används av amatörfärgare och av dem kallas batikteknik är knutfärgning. Då man knutfärgar ett tyg bildar de områden som knutits om ett mönster. Man kan skrynkla, vrida, vika eller knyta ihop tyget för att få flera tyglager ovanpå varandra och då kommer färgen inte åt att suga in i tyget på det stället.

Batikteknik passar bra då tyget som färgas är av naturfiber: bomull, linne och siden. Man kan också göra batik på papper, men då använder man ofta andra typer av färger.Vaxet avlägsnas från det färdiga arbetet genom att man stryker det mellan tidningspapper, kokar det eller kemtvättar det. Vaxet kan avlägsnas helt och hållet från tyget och då kan man använda tyget till kläder.

Batik i Tanzania

I Västafrika har man redan länge framställt batiktyger, och nu framställs de också i Östafrika. Tyger färgade med vaxbatikmetoden och knutbatikmetoden säljs på torg och i affärer. Tygerna är alla unika och det år svårt att hitta två likadana. Tygerna säljs i stora balar men man kan be om en bit om man inte vill ha hela. Priset beror på köparens förmåga att underhandla. Av tygerna tillverkas kläder och hushållstextilier. Mönstren bygger ofta på djur- eller naturteman.

I Tanzania kan man också hitta mycket sinnrika batiktavlor. Motiven har i regel att göra med tanzaniskt vardagsliv, naturen eller djur.

Det är funder (konstnärer) som skapar batiktavlorna. Ute i de perifera delarna av städerna kan man hitta enkla tak gjorda i trä och korrugerad plåt. Under dem sitter konstnärerna med sina dukar. Vanliga ljus används som färgskydd. Ljusen smälts ner i grytor som värms upp över kolbäddar. Vaxet appliceras med pensel eller kanna, eller med trasa när det gäller större ytor. När vaxet har torkat målar konstnärerna tygerna i olika färger. Ovanpå färgerna appliceras mera vax och så fortsätter arbetet fas för fas. Slutresultaten är ståtliga och konstfärdiga tavlor.

Konst- och hantverkstraditioner:

Tingatinga | Makonde | Kanga