VÄNNER

Manuels bästa vän Roberto överlevde också lerlavinen. - Också vår familj bodde på Casitasbergets sluttningar. I regnet hördes något slags dån men vi tänkte att det är helikoptrar som undersöker situationen på bergstoppen. Innan vi fattade vad det var fråga om täckte en lerlavin oss. Grannarna kunde emellertid rycka loss oss från leran så att ingen i vår familj dog, berättar Roberto.

- Alla var mycket uppskrämda när det blev klart hur många människor som hade dött. Vi visste inte vad vi skulle göra i den situationen. Några av dem som överlevt började springa bort, men till all lycka stannade de flesta människor kvar och fortsatte räddningsarbetena, fortsätter Roberto. I Casitas lerlavinområde hittades överlevande fortfarande 3-4 dagar efter raset. Att söka efter och begrava döda räckte många dagar.

- Jag var lättad när vi kom hit till lägret och jag också hittade min bästa vän Manuel vid liv. Vi har talat om olyckan många gånger och också funderat på framtiden, säger Roberto. Till planerna för den närmaste framtiden hör att gå i skola i flyktinglägret, att spela fotboll hopsatt av trasor mot laget från en Posoltegaskola och att planera byggandet av ett nytt hem.